Jag visste det

Nu sitter jag här med ångest upp över öronen, hur fan ska jag klara mig? Kommer jag klara ta mig igenom det här helt själv? Eller ska jag helt enkelt våga öppna munnen och berätta för någon?

Iallafall så jag middag vid två tiden, en liten köttbit och pasta(!) Åt inte så mycket men fick iallafall ner lite innan det sa stopp. Och nu efter träningen har jag ätit två knäckebröd. Det skulle jag aldrig gjort innan, dels för att inte förstöra träningen och dels för att det är så sent.

Men som sagt, nya tankar nu. Och det är ju faktiskt bra att äta något efter träning. (Intalar mig själv)

Funderingar

Just nu orkar jag inte med denna skiten mer. Jag vill kunna njuta av livet och inte hela tiden bara bry mig om vad jag stoppar i mig, hur mycket jag tränar eller vad siffrorna på vågen nästa dag ska visa. Jag har bestämt mig för att försöka komma ifrån mitt beteende, det skadar både mig och min omgivning. Jag får ångest av att bara skriva detta inlägget eftersom det känns som om jag hugger bort en bit av mig. Vem kommer jag vara utan detta beteende? Kommer jag ens vara mig själv? Jag kommer uppdatera då och då om hur det går för mig och jag hoppas innerligt att ni vill stödja mig. Och följa min väg till ett sunt liv. För det jag gjort mot min kropp är allt annat än sunt.

Jag ska försöka och jag ska vara stark. Jag ska kämpa för att bli fri från min ångest gällande mat. Jag kommer kanske falla tillbaka i gamla mönster, men just nu känns det som att jag kan klara detta. Bara jag håller uppe min viljestyrka. Min tränare brukar säga det: Med lite vilja kan man flytta berg.  

Till sist vill jag tacka en viss person som fått mig att inse att jag duger precis som jag är ♥


Imorgon

Ska hem till mamma då, och då blir det bättre uppdatering! :)

For one minute only

Jag har haft ångest hela dagen över allt möjligt skit, åh vad allt känns jobbigt just nu. För någon vecka sen var ju allt perfekt!

Prestationsångest

Fick reda på mitt idrottsbetyg idag och jag får bara vg :( Jag som så gärna ville ha ett mvg. Jävla skit. Min lärare var ganska orolig också, hon tyckte jag hade gjort så bra ifrån mig i ettan och sen hade det gått nerför och hon tyckte jag hade blivit sluten och jadajadajada. Hon tjatade hela tiden om varför och om det hänt något. Egentligen ville jag bara skrika ut att det berodde på problem med maten och prestationsångest så det heter duga. Men det ända jag fick fram var "jag vet inte.."

I am alive

Jag lever. Dock råkade jag på fyllan avslöja mitt levandssätt och all annan skit för många vänner. Det har resulterat i inget bloggande och jag är uppe på 60 kg igen. Har inte kunnat komma undan med nånting eftersom alla varit som några jävla hökar. Nu har de dock lugnat sig så nu ska jag på det igen!

TJA!

RSS 2.0